Har inte alla en del av det? Krav på sig själv, som man ställer kanske helt i onödan.. Jag vill så himla gärna, vara så himla bra på allting, jag MÅSTE inte vara bäst, men jag får absolut inte vara sämst.. Men egentligen borde det vara skitsamma vad andra tycker och vad resultatraden visar, så länge jag är nöjd, gjorde mitt bästa och gjorde rätt på vägen dit.

 

När ett pass känns skit på Charissa så känns hela dagen åt helvete. Någon hästmänniska som känner igen det? Det svåra som jag ändra vet att jag måste göra är att backa, ställa lite lägre krav, berömma framstegen och sträva efter en bra känsla den dagen istället för en hög svårighetsgrad.

När ett pass känns bra känns det som att solen skíner för vår skull och att vi kommer klara allt. Skön känsla men den håller tills nästa pass går dåligt, för att man har höga förväntningar när man börjar.

 

I början av passet i torsdags kändes allt skit, Charissa var stirrig och spänd och bitig i vänstertygeln. Men det redde upp sig bara Anna kom och jag tog mig samman lite. I går (fredags) gick jag ner med lite annan inställning men Charissa kändes fin från början. Hon är alltid bäst efter att ha blivit riden minst en dag innan. Hon vilade ju onsdag. Med Anna gjorde vi lite övergångar skritt- trav på volt, sedan hittade vi knappen till fattningen från skritt, UNDERBART! så roligt! =D Det är ju fortfarande inte felfritt, ibland blir det vänster i stället för höger, men jag har lutat mig för mycket bakåt förut och drivit för mycket med sätet, då spänner C ryggen och säger "hell NO!" Så ur en svag öppna, kontakt med munnen men med lite längre tygel, lite mer framåtlutat/rak i ryggen och innerskänkeln långt fram så "poff!" funkar det helt plötsligt.. =) Sedan red vi igenom programmet och det är svårt att ha henne rak på medellinjen, samt att rakrikta efter skänkelvikningen, in i volten och ut ur volten, och att komma iväg bra i travökningarna på diagonalen eftersom hon tror att det är skänkelvikning där nu.. Men med lite mer tryck, och mer framme för skänkeln  så blir nog det bra med. Jag försöker vara nöjd, för i stort sett varje pass går vi framåt, och Charissa tycker att det är roligt att träna  och jag blir sakta bättre jag också. Så med tålamod och bra tränare så kommer vi säkert att debutera MSV:C i höst, vore inte det coolt? =D

 

Men först ska vi debutera LA:3 imorgon, och som sagt är kraven låga, viktigast är att jag rider och att hon går att påverka inne på banan, men det är ju som sagt ny tävlingsplats och nytt program för oss, så allt över 50 % är jag nöjd med! ;)